Den sammanvägda bild som framträder av resultaten i rapporten är att det finns en särskild utsatthet för arbetsrelaterad stress på grund av etnisk tillhörighet, hudfärg och religion i det svenska arbetslivet och att denna utsatthet också är kopplad till ökade risker för arbetsrelaterad ohälsa.
Utsatta möter ofta systematiska hinder och har också oftare mer riskfyllda och ansträngande jobb
Arbetsrelaterad stress är en av de främsta orsakerna till sjukfrånvaro och nedsatt arbetsförmåga, och för utsatta grupper, såsom etniska minoriteter, personer med annan hudfärg än ”vit” och individer från religiösa minoriteter, är risken särskilt hög. Dessa grupper möter ofta systematiska hinder som diskriminering och exkludering, vilket bidrar till en negativ arbetsmiljö. Personer med bakgrund i Afrika och Asien oftare har osäkra anställningar och arbetar under särskilt exploaterande arbetsvillkor, vilket ökar stressen och risken för ohälsa. Dessa osäkra anställningar innebär ofta tillfälliga jobb, timanställningar eller arbete inom gig-ekonomin, där rättigheter och skyddsåtgärder är begränsade. Konsekvensen av att ständigt oroa sig för sin ekonomiska säkerhet och att inte våga rapportera sjukdom av rädsla för att förlora jobbet, skapar en konstant stress som tär på både den fysiska och psykiska hälsan.
Ojämlika arbetsvillkor
Vidare innebär den ökade utsattheten för dessa grupper att de ofta får ta på sig de mest riskfyllda och ansträngande arbetsuppgifterna, eftersom de inte har samma möjligheter att välja eller byta jobb. Det innebär också att de kan tvingas acceptera lägre löner och sämre arbetsvillkor jämfört med sina inrikes födda kollegor. Denna ojämlikhet i arbetsmiljö och arbetsvillkor leder till högre nivåer av arbetsrelaterad stress och en ökad risk för en rad hälsoproblem, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och psykiska störningar som ångest och depression. Att hantera dessa utmaningar dagligen utan tillräckligt stöd från arbetsgivare och kollegor förvärrar ytterligare deras stressnivåer och arbetsrelaterade ohälsa.
Utrikes födda upplever oftare diskriminering än inrikes födda
Diskriminering på arbetsplatsen har djupgående effekter på både fysisk och psykisk hälsa. Personer som upplever diskriminering baserat på etnisk tillhörighet, hudfärg eller religion rapporterar högre nivåer av stress och psykisk ohälsa. Upprepade erfarenheter av diskriminering leder till kronisk stress, som i sin tur kan orsaka ångest, depression och hjärt-kärlsjukdomar. Arbetsplatsdiskriminering är vanligare bland utrikesfödda, där 9% av dessa upplever diskriminering jämfört med 1% av inrikes födda. Sådan diskriminering kan ta många former, inklusive subtila mikroaggressioner, direkta trakasserier och systematisk exkludering från karriärmöjligheter och arbetsrelaterade nätverk.
Utmattning och hälsoproblem
Den kroniska stress som följer av återkommande diskriminering innebär att kroppens stressystem ständigt är aktiverat, vilket kan leda till utmattning och långvariga hälsoproblem. Studier har visat att upprepade erfarenheter av diskriminering kan orsaka förändringar i hjärnans struktur och funktion, vilket påverkar kognitiva förmågor som arbetsminne och problemlösning negativt. Dessutom kan förväntansoro, där individer ständigt är på helspänn för att undvika eller hantera potentiella diskriminerande situationer, leda till en ständig hög beredskap och stress. Detta bidrar till en kontinuerlig psykologisk och fysiologisk belastning som ytterligare försämrar hälsan.
Mobbning är dubbelt så vanligt bland utrikes födda jämfört med inrikes födda
Utsatta grupper drabbas ofta av arbetsplatsmobbing och social exkludering, vilket ytterligare försämrar deras arbetsmiljö. Mobbing kan manifestera sig i form av mikroaggressioner, verbala trakasserier eller systematisk utestängning från arbetsrelaterade och sociala aktiviteter. Arbetsplatsmobbing är mer än dubbelt så vanligt bland utrikes födda jämfört med inrikes födda, och risken är nästan fyra gånger högre för personer med bakgrund i länder utanför Europa och Nordamerika. Denna mobbing kan leda till allvarliga psykiska problem, såsom depression och ångest, och påverkar arbetsmoralen och produktiviteten negativt.
Hantera arbetsrelaterade utmaningar
Social exkludering, där individer systematiskt utestängs från sociala och professionella nätverk på arbetsplatsen, kan skapa en känsla av isolering och minskad självkänsla. När kollegor undviker att interagera med en individ på grund av deras bakgrund, förstärks känslan av att vara annorlunda och oönskad. Detta kan leda till en ond cirkel där den utsatta individen blir mer isolerad och därmed ännu mer mottaglig för mobbing och exkludering. Den ständiga oron för att bli utestängd och förlöjligad är en form av kronisk stress som kan påverka den mentala hälsan negativt och även medföra andra stressrelaterade hälsoproblem. Dessutom kan bristande stöd och frånvaron av allianser på arbetsplatsen försvåra för utsatta individer att hantera arbetsrelaterade utmaningar och förbättra sin arbetssituation.
Bristande stöd från kollegor och ledning ökar utsattheten
Brist på stöd från både kollegor och ledning gör arbetsmiljön för utsatta grupper ännu mer påfrestande. Utan ett starkt socialt nätverk på arbetsplatsen kan individer känna sig isolerade och utan möjligheter att hantera arbetsrelaterade problem. Forskning på området pekar på att brist på stöd från ledning och kollegor är vanligare bland utsatta grupper, vilket ökar deras upplevda stress och minskar deras arbetstillfredsställelse. Denna brist på stöd kan också leda till ökad personalomsättning och minskad produktivitet.
När arbetsgivare och kollegor inte aktivt arbetar för att skapa en inkluderande arbetsmiljö, kan det leda till att utsatta grupper känner sig osynliggjorda och undervärderade. Detta kan ta sig i uttryck i att de inte får samma möjligheter till professionell utveckling, kompetensutveckling eller karriärutveckling som sina kollegor. Bristande erkännande och stöd från ledningen kan också göra att dessa individer känner sig mindre motiverade och engagerade i sitt arbete, vilket kan påverka deras prestation negativt. Utan tillräckligt stöd blir man även mer sårbar för stress och utbrändhet, eftersom man inte har tillgång till nödvändiga resurser och stödsystem för att hantera arbetsbelastning och psykosociala utmaningar på arbetsplatsen.
Minoritetsstress – en vanlig form av stress till följd av diskriminering och negativ särbehandling
De olika former av stress som de grupper som är särskilt utsatta för olika former av diskriminering och negativ särbehandling upplever och utsätts för kallas ibland minoritetsstress. Denna stress uppstår när individer ständigt förväntar sig eller faktiskt upplever diskriminering och måste anpassa sig till dessa negativa förhållanden. Forskning visar att även internalisering av negativa stereotyper om den egna gruppen är vanligt bland utsatta grupper. Internaliserad rasism och minoritetsstress kan leda till en konstant hög nivå av stress, vilket resulterar i kronisk trötthet, sömnproblem och mental utmattning. Minoritetsstress innebär också en ständig vaksamhet och rädsla för ytterligare diskriminering, vilket försvårar både arbets- och privatlivet.
Minoritetsstress kan leda till att individer utvecklar copingstrategier som ibland är kontraproduktiva, som att isolera sig eller undvika sociala interaktioner på arbetsplatsen. Detta kan ytterligare förvärra känslan av alienation och exkludering. Studier har visat att långvarig minoritetsstress kan ha negativa effekter på kroppens fysiologiska system, vilket kan leda till ökad förekomst av kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och högt blodtryck. Den konstanta psykiska belastningen av att behöva navigera i en fientlig arbetsmiljö och hantera återkommande mikroaggressioner kan också leda till utbrändhet och allvarliga psykiska hälsoproblem. Internaliserad rasism, där individer börjar acceptera och tro på de negativa stereotyper som riktas mot dem, kan också leda till minskat självförtroende och självkänsla, vilket ytterligare påverkar ens trivsel och förmåga att prestera på arbetsplatsen.